Jepp som jag skrev igår som var det bokat ännu en sväng på 9:e våningen, denna gång för en genomgång av styrketräningsprogram. Det blev lixxom en positiv bekantskap det där med att köra genom det programmet som jag fick framtaget. Givetvis låg 90% fokus på bålstabilitet så det blidde en hel del övningar med boll... Kul och jävligt jobbigt, men kan jag få in ett (möjligen två) pass med det programmet per vecka tror jag det kommer att snäppa upp mig ytterligare, så det känns bra. Avslutade med att jogga ned 5 km på bandet. Så som helhet var det en jävligt bra träningsdag igår.

Idag då? Höll på att sätta morgonkaffet i halsen när VSK-sporten (förlåt VLT-sporten) ägnade ett helt uppslag på sporten åt att profilera två unga friidrottare, fick nypa mig i armen för att få det hela bekräftat. Kändes rätt roligt att hockey/bandy/fotbollsväldet för en dag bröts... Positivt så långt, däremot var ju vädret inte helt positivt imorse, en sällan skådat bister vind hade blästrat cykelvägarna och slipat isskorpan till värsta hockeyrinken och ingenstans var det grusat, således lite halvsvårt att få fäste på morgonlöpet till jobbet, därför klart förvånad över att det "bara" tog 30' att ta sig dom 6,4 km från dagis till jobbet.

Får se om klass-2 ovädret slår till i eftermiddag och gör kvällens 60' distans hemåt till en behaglig historia och förhoppnings med mer fäste under fötterna... Men det kanske är för mycket begärt i Sverige just nu!

Zü morgen, dejt med löpbandet på våning 9 igen...

Sverige i dessa dagar gör mig djupt besviken, då talar jag vädermässigt. Det påminner nu suligt mycket om förra vintern, en vinter som ur löparsynpunkt var helt horribel och innerst inne trodde jag inte att det skulle kunna bli sådär igen. Men faktum är att underlaget nu är precis lika illa som då, de senaste dagarnas töväder har frusit till en ojämn härlig isskorpa och ovanpå detta lite fint vitt puder. Jag inser att jag måste göra mig vän med min vän denna vinter - herr löpband på våning 9... Det stod extremt klart efter morgonens lugna 6,4 km till jobbet helt utan tillstymmelse till bra grepp att köra kvalitetspass ute denna veckan är helt uteslutet, nå´t jag redan lurat ut igår och därför packat för löpband.

Så på lunchen travade jag iväg till våning 9, ett lite smånostalgiskt återseende då jag tränade massa styrka där för 5-6 år sedan... Fick fatt i det bästa bandet igen, lyckan var gjord... På agendan stod 7 x 1500 m, med vilan 400 m (inkl. uppvarvning och nedvarvning av bandet), dammade igång första i 3:30-fart som jag snabbt sänkte till 3:28, kändes som en lagom öppning då jag fortfarande tycker att bandet sliter på benen, det är som sagt förut dom som tar slut snabbt och det vore trist att bränna passet direkt. Kunde gnugga av passet jävligt bra, från 4:e var det 3:25-fart och sedan sänkte jag ned på varje ned till 3:20-fart och strax därunder på sista. Visst benen lite slitna, men det var under kontroll hela vägen... Kanske det bästa passet på löpband so far i min korta karriär som bandlöpare...

Efter jobbet blir det åter till våning 9 för mainly styrka och lite jogg... Sedan kan man fan sitta i soffan en stund...!

Sådär, snålt med bloggande i helgen såklart då det var fyullt upp. Idag är man åter i verkligheten, det vill säga den VAB:ande verkligheten, Folke vaknade med ögoninflammation... Så det var bara att skissa om, körde 12 km med honom i löpvagnen imorse, klar misärstämpel på passet, grått, snålblåst och jävligt bakhalt (lömsk is under den lilla nysnö som kom under natten), får se om jag mobiliserar upp 8 km ikväll också.

Helgen då, i lördags var det funkisarbete på den bakhala Tömilen, efter detta var det meningen att jag och Patrik skulle hooka upp för 20 km distans men som vanligt när två småbarnsföräldrar ska lyckas styra upp så kom livet emellan. Lyckligtvis fick jag sällis med Tz dom första 13 km av passet, resterande 7 km kördes som en ostrukturerad fartlek. Sedan styrde jag bilen mot Lidingö och närmare bestämt Bosön där jag hookade upp med Laser och Alf och körde styrka nere i hallen. Sedan bunkrade vi med en Bosö-buffé...

Söndagen kördes 23,7 km på LL-spåret, skitigt, härligt och allt... Gott sällis igen, sista milen kördes progressivt, med riktigt god fart 3:50-3:30 från toppen av Aborrbacken till Grönsta... Där märktes att man sugit i sig dåligt med kupering på sistone, det slet rätt rejält.... Rätt koma-betonad eftermiddag på söndagen när jag kom hem får jag lov att säga... Men en jävligt rolig helg...

In alles en vecka på 135 km löpning och två pass styrka... bra...!

Sådär, efter en kaotisk gårdag utan nå´n större inspiration att skriva när tillfälle gavs så tar man nya tag idag.... Benen skulle också behöva ta nya tag kände jag på morgonens lufs till jobbet, kändes segt och rätt låst faktiskt och hur jag en vred och vände så fick jag inte ut det mer än till 4:40-fart, nu var fart inget krav idag, men det brukar kunna gå snabbare per automatik... Hoppas att ett kort lätt pass efter lunch (inkl. sprintbacke) och sedan lite fredagsfika, städning och risottomiddag styr upp det hela inför morgondagen...

Vad händer zu morgen då? Jo då ska bilen styras bright and early till Hufvudstaden och sedan ska det jobbas som fuktionär på klubbens sedvanliga Tömilen och efter det ska benen rastas med Stålis för att sedan ta en vidare transport till Lidingö och Bosön för inkvartering hos Alf och Laser. Söndagen ska bjuda på långpanna på ööön innan det är dags för hemfärd till Västerås igen, en helg i träningens tecken.

Glömde nästan bort gårdagens träning, inget att orda om morgonlufsen från dagis till jobbet (6,4 km), lunchen bjöd 60' distans som skulle inkludera 2 st backvarv i 42 kp. Eftersom nu Rocklundaspåren är nedlusade med snö och is så körde jag på min backvarvsrunda runt Djäkneberget, 1,3 km, körde således 4 varv, klockade på dubbelvarv om ni hajjar. hade 9:36 resp. 9:29 på varven, vilket ger 3:43 resp. 3:38/km. Och ser jag till hur jag tidigare avlöpt dessa varv så är tiderna bra utan att förta mig, visst det är jobbigt i slutet av stigningen som är drygt 500 m lång/varv. Hur som helst ett riktigt bra pass på lunchen som gav 13,7 km.

Dojjorna som får gå med på de flesta snabba passen nuförtiden, ställt bortom nästan allt tvivel att det kan vara en av dom skönaste skorna som tagits fram... hot shit!!!

Ingen har väl kunnat undgå kostdebatten som utbröt på Lasse Johanssons blogg på RW här i veckan, underhållande och engagerande to say the least, det tog lixxom hus i helvete. Mitt eget resonemang är mera så att det är viktigare ATT ÄTA än fokusera helt till hundra på vad jag äter, med det inte sagt att det är pizza dagarna i ända. Då vi har småbarn hemma är det en varierad kost, där dock basen är nå´t med en hög dos kolhydrater pasta, ris i sällsynta fall potatis... Och behöver jag nämna det, inga lågfettprodukter och inga sötningsmedel eller lightprodukter, fullvärdigt socker...

Om det intresserar någon kan det se ut såhär på en dag:
Frukost: 3 rågade dl vaniljyoghurt med flingor, 2 mackor med ost.
Detta följs oftast av löpning till jobbet...

Mellanmål: 1-2 mackor med ost + frukt mängden llite beroende på vad jag ska köra för pass (om jag ska göra det) på lunchen.

Lunch: Matlåda, huvudsakligen pasta med div. såser.

Mellanmål: Frukt alt. smörgås lite beroende på.

Middag: As said before... kolhydratrik och mycket.

Kvällssnack: Cola, frukt + digestive alt. glass.

Som synes en stor del kolhydrater i diverse former och upp till nu har det funkat för min del så jag ser ingen större anledning att ändra på det upplägget... Fokus är dock på att få in så pass mycket energi att träningen funkar som sagt.

Nej, nu måste resan mot soffan och ostbågarna fortsätta... och ett glas rött till maten, för det tyckte Colting var bra... =)

Igår på bussen hem från jobbet blev jag varse vikten av att ha nödproviant till hands i ryggsäcken, tyvärr hade jag ju inte detta. Drabbades av jordens energitorsk när jag sjönk ned i bussen, alla som varit med om detta vet vad jag pratar om. Tyvärr hade min matlåda igår inte riktigt matchat energiåtgången från lunchpasset, något som dessvärre upptäcktes försent. B-plan? Hoppa ur bussen och köpa nå´t på en mack? Nah, ingen option då barnen skulle hämtas på dagis. Bara bita i det sura äpplet, lyckligtvis fick man annat att tänka på när man scoopat upp barnen och jag kunde ta mig hem där min kära sambo hade maten klar... Två stora portioner pasta fixade saken... Så rådet må vara att ha nå´t litet medpackat som nödproviant just in case!

Idag då, jodå det har tränats, eftersom det skall bowlas med jobbet efter utstämpling så var ryggsäcken megapackad när jag sprang till jobbet (gissningsvis 3 kg extra) klart oskönt åt benen även om jag sprang sakta, 6,4 km som tog mig typ 30 minuter. Lunchen vigdes även den åt löpning, denna gång utan ryggsäck, skumt vad den kan göra åt tempot, löst och ledigt 20” snabbare/km, förvisso gör ju tidpunkten en del också. Tog mig runt 13,7 km på ganska prick en timme... Såg ut som Wassberg med frost i skägget efteråt, men det var det värt!

Tankade upp ordentligt, annars har jag nödföda vid tangenbordet, Hemköps sämsta billiga mjölkchoklad... Smakar som den kostar, men innehåller snabb energi.

Where the grass is green osv.... Imorse när jag vaknat hade det frusit på över natten och allt slask som kom ned igår hade förvandlats till en festlig ishinna på asfalten, inte på nå´t vis idealiskt för löpning direkt. Beslöt mig ändå för att gruset man vräkt på vägarna formodligen skulle ge tillräckligt fäste för att kunna utföra lunchens kvalitetspass utomhus istället för på band. Morgonlufsen till jobbet om 7 km bekräftade bara att det bitvis var snorhalt, sprang lugnt för att konservera så mycket kraft som möjligt till lunchpasset och för att inte obönhörligen braka i backen...

Kunde avverka ett gäng produktiva timmar på jobbet innan jag stämplade ut och kom ut i skönvädret och här är jag inte ironisk, i det närmaste vindstilla och solsken och en temperatur kring nollan... På agendan stod 6 x 1500 m med c:a 2' PJ, farten ungefär som förra veckans 8 x 1000 m, hanterbart? Japp... Värmde 4 km innan jag kickade igång, dom två första gick på hyggligt underlag och landade (enligt Garmin) på 3:30-fart. Dom resterande 4 st var både präglade av en del sega motlut och bitvis jävligt halt väglag, därför är jag riktigt nöjd med att dom låg mellan 3:33-3:30 också trots att jag i det närmaste fick gå genom vissa tvära knixar där det var isgata... Ett helt klart bra pass och in alles 18 km på lunchen...

Men not quite Paradise City... mer som november-Västerås!

Skådeplatsen är ett pitoreskt hus i Västerås, den store hjälten ligger på alla fyra framför värmepumpen och slangar algblommat radiotorvatten genom tre ihoptejpade sugrör, oönskade smakprov spottas snabbare än snabbt ut såklart. Får ni en bild? Jag får det och jag var även med om det fullständigt absurda igår, ett nödvändigt ont med målsättningen att förebygga en vattenskada i tvättstugan.... Med andra ord en inte så rolig söndagskväll, men till sist var det hela så absurt så att när jag slagit av värmepumpen och radiatorvattnet slutat flöda kunde jag bara skratta åt det hela... Min eviga förhoppning är att problemet är löst nu när jag kommer hem i eftermiddag annars stundar en osedvanligt kall dusch efter vad jag befarar kommer att bli ett osedvanligt blött och kallt distanspass...

Det har väl inte undgått någon att det är krumt novemberväder ute idag å det grövsta, sånt som får en att önska att man bara fick ligga i soffan hela dagen med en god bok... Dock är verkligheten en helt annan, morgonen inleddes med 11,6 km till jobbet i ett tilltagande regn, inte alltför sliten i påkarna men med ett tjock bok i ryggan blev det tungt ändå... Blir som sagt (skrivet) en repa hem om dryga timman också, för se hur behagligt det blir...