swyzak

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Johan - 29 september 2010 11:49

Jupp, det känns av nå´n skum anledning som om årets Lidingölopp satt mindre i benen än halvmaran som avverkades för dryga 3 veckor sedan. Trodde på att jag skulle vara toksleten hela denna veckan, kommer ändå vara försiktig och inte blåsa på snabbt i onödan.

Igår på lunchen körde jag 10,2 km på strax under 45', kändes väldigt bra, kunde göra dagens träning komplett genom att köra styrka när barnen lagt sig, samma vanliga 20-25'.

Denna dagen har inletts med 7,3 km från dagis till jobbet, kändes även det bra även om det var tämligen svinkallt, räknar kallt med 45-60' distanslöp hem ikväll efter senjobbandet.


Om gårdagens ämne har jag inte hört ett dugg från den lokala morgonblaskan... very bad!

Av Johan - 28 september 2010 09:14

Sådär, ska inte säga att jag inte njuter av loppet i mitt huvud fortfarande för det gör jag, men samtidigt måste jag blicka fram mot två veckor som är kvar på säsongen och inkluderar ett 10 000 m´s lopp nästa tisdag (ALJ-Open) och Hässelbyloppet (10 km) nästa söndag.

Sprang t/r till jobbet igår så det gav 2 x 7,3 km igår, kan nästan säga att benen var mindre slitna än efter halvmaran iallafall på eftermiddagspasset igår då det kändes riktigt bra, tryckte aldrig på någon gång men ändå.

Idag är det en späckad dag med 5-åringen till tandläkare osv, vilket innebär en kortare arbetsdag, ska försöka peta in dryga 10 km på lunchen iallafall och lite styrketräning hemmavid när barnen lagt sig.

Ur trist synvinkel var att den lokala morgonblaskan totalt negligerade Lidingöloppet, det faktum att en tjej från Västerås blev 5:a totalt i världens största terränglopp är uppenbarligen inte värt ett skit, snacka om att pissa på en idrottslig prestation. I Västerås viger vi sportsidorna åt hockey och fotboll i den mallen ska allmänheten stöpas och våra barn fostras och sedan kan journalisterna gnälla på att svensk långdistanslöpning inte håller hög internationell klass... Konstigt? När ungdomarna/allmänheten inte får veta om dom prestationer som görs så finns det ju ingen kännedom om att man faktiskt kan tävla i löpning att det ens är ett alternativ. Jag hävdar att journalisterna har en stor del i att fostra idrottsklimatet och i Västerås har dom ju lyckats bra... Eller inte!

Det här ämnet fordrar egentligen en längre och bättre skriven utläggning, jag har filat på ett sedan jag såg att samma morgonblaska och övrig sportpress i staden även negligerat att samma tjej blev topp-10 på SM i marathon på Sthlm Marathon tidigare i år. Har vi ett fotbollslag/hockeylag i staden som håller samma nivå Sverigemässigt som hon? Knappast, även om jag vet att det är svårt att jämföra rakt av. Och jag vet att hockey och fotboll är dom stora idrotterna och det är givet att dom ska och har mest speltid, men när det väl händer nå´t stort på lokal/riksnivå i någon annan sport borde man kunna tumma på deras utrymme kan man tycka?

Som det är nu spenderar löpningen mer presstid på hälsosidorna som motionsform och är det tävlingar skriver man om motionärssidan av det hela (inget fel i det) men berör sällan det idrottsliga.

Som sagt skulle kunna ha en längre utläggning om det hela, men som jag ser det så pinkar en journalistkår på en idrottslig prestation, skamligt, pinsamt dåligt! Tack för ordet... Skulle kunna skriva längre och säkert bättre om det hela... Spar det till nästa gång dom pinkar igen!

Av Johan - 27 september 2010 11:11

När jag stod på startgärdet på Kålltorp så var vädersituationen så långt från den som meteorolgerna utlovat hela veckan. Solen gassade från en klarblå himmel och det var lätt över 15 grader, egentligen inte det mest idealiska, jag hade nog önskat mulet, men det är onödigt att spilla energi på att gräma sig över vädret. Målet var hela tiden i mitt huvud (vilket jag inte direkt outat åt andra än Coachen) att gå under 1.53 (och därmed slå nytt PB), allt annat en ren bonus. Speciellt som jag inte varit fokuserad på Lidingö i huvdsak i höst och i synnerhet inte på något marathonlopp, vilket resulterat i klart färre terrängpass och lååånga intervallpass och långpass, så lite osäker var jag på hur kroppen skulle funka bortom 20 km´s markeringen i år...

Nåväl, lika oväntat som alla andra år ljöd startkanonen och rusningen var ett faktum, försökte hålla mig rätt kall men ändå positionera mig rätt hyggligt, kom hyggligt snabbt ikapp ett gäng bestående av en kille från Hälle IF och några orienterare (tyckte jag speakern sa vid senare tillfälle). Redan vid 2-3 km kände jag i kroppen att det inte kändes bra, inte i benen utan hela kroppen kändes som om jag löpte med nå´n slags minor sjukdom i kroppen, mucho strange, nerver eller vad det var? Riktigt crappy kändes det, men jag bet i och kunde hålla upp löpningen och hakade på i vår lilla grupp utan att göra något dragjobb, ty all kraft gick åt att bita i vid det tillfället. Fick min första vätska vid 8 km ihop med en gel, det gjorde all vändning som jag ser det, den allmäna glåmigheten försvann gradvis och vi jagade på. Strax var vi ikapp Peter Gross och en annan kille (som vi fick med oss i släptåg) och vi passerade 10 km på 36:38 och det började kännas bättre. Vi plockade löpare hela tiden och på det platta partiet fram till det hemska partiet med 14 km kvar gick det i god fart och målfarten hölls... Från 14 km kvar är som sagt det värsta partiet i hela loppet, upp och ned hela tiden och att finna en bra löprytm där är i det närmaste omöjligt, att tro att man ska kunna ligga på lika hårt där som under resten av loppet är lika med självmord. Här lät jag min grupp få gå så hårt dom ville, jag valde att "paca" ned mig själv för att inte gå mig död... Hade dom hela tiden inom synhåll och räckhåll ändå då dom mattades av sin körning. När vi kom upp på asfalten vid 19 km (?) var jag ikapp dom och kunde få min andra vätska och gel och kunde konstatera att mina två snedtramp jag gjort under den senaste kilometern inte smärtade alltför mycket (tackar min skateboardbakgrund mat fotstukningar för att fötterna tål nästan vad som helst). Kände mig nu rätt sliten såklart men jag visste att backen vid Grönsta skulle vara helt avgörande, hur jag kände mig efter den skulle ge en indikation om hur det skulle kunna gå... I backen vid Grönsta klättrade jag om och förbi min grupp och fick bara med mig en kille i rygg och dröm om min förvåning när benen kändes bra när det plattades ut igen (eller så bra dom kan vara efter 20 km mangling i terrängen). Snart plockade vi även in den andra brodern Gross (Henry) som hade en tung dag på ön. Jag kunde sträcka ut bra och det kändes inte alls så illa sista milen som det gjort de två senaste åren. Fram till Abborrbacken tog vi ytterligare nå´n löpare med tunga ben, jag fick dock släppa den andra killen ur sikte. Det kändes ok då, jag höll ändå en bra fart och jag kände att varenda utförslöpning var en riskfaktor nu, benen var rätt slut och det slet kapitalt och jag kunde inte rulla på helt avslappnat utför. Abborren blev tung men funkade och på toppen av den tog jag en stum Patrik Andersson (Hälle IF) stärkt av att plocka löpare så trummade jag på.

 

Med 3 km kvar cirka "det kan nog fan gå vägen!".

Foto: Susanne Sjöstrand


Trött? Javisst men ändå inte tokstum, vågade dock inte slappna av innan jag passerat Golfbanebacken (med 2 km kvar) då jag sett för många dö och varit döda på den biten efter den... När jag forcerat den och plockat Hälles orienterare Erik Öhlund kunde jag känna mig säker på att stå distansen ut... Tidsmässigt hade jag lite dålig koll, eller vid toppen av Abborrbacken hörde jag att speakern sa att tiden var 1.34:XX vilket jag gjorde ett överslag att jag skulle få pressa ur allt för att det skulle gå hela vägen, så efter sista rejäla stigningen dvs Golfbanebacken så gick jag allt jag kunde in, när jag vek in på målgärdet på Grönsta och såg klockan slå över till 1.52 var det en enorm nöjdhet som sköjde över mig där jag spurtade för allt jag var värd... In på 1.52:25 ynka 2 sekunder från att slå killen jag fick släppa med 7 kmkvar... Placeringen blev alltså 21:a (12:e svensk) vilket är min bästa placering på Lidingö (hittils måste man väl säga).

Utförslöpningen som är min akilleshäl var idag sämre än -08 vilket kändes, jag rullade inte på bra utför, så jag tror att det finns att tjäna på om man verkligen fokuserar på Lidingö till 100% nå´n gång. Så givetvis tror jag och måste tro att det går att ta sig runt ön snabbare... Men just nu är jag bara jävligt nöjd...! Tack till langarna, coachen och alla klubbisar längs banan som peppade grandiost (utan er alla hade det blitt inget)!

Av Johan - 26 september 2010 09:35

 

Bra dag på ön igår. Foto: Susanne Sjöstrand.


1.52:25 equals PB på loppet och resulterade även i en 21:a plats (12:e svensk) min bästa placering i loppet också... Såklart mycket nöjd... Får återkomma med längre version om allt imorgon eller ikväll... Tills dess ska jag vara nöjd!

Av Johan - 24 september 2010 08:56

Sådär, i och med morgonens 5,8 km till jobbet är alla pass inför Lidingö lagda till arkivet, den här sista veckan har som ni sett till största del handlat om lugna lätta pass, om det kändes lätt imorse? Nja, kan inte direkt säga att det var super-bouncy ben. La in två koo också, vilket är ganska tröstlöst med ryggsäck, men det svarade hyggligt ändå.

Imorgon efter 07.00 sätter jag mig på en buss som ska ta mig hela vägen till LIdingövallen, sedan smäller det... Det gäller att ha en säck med positiva tankar i bagaget när krafterna kommer tryta vid backen upp från Grönsta (med 10 km kvar) då har man avverkat banans tuffaste parti, innan man når Bosön är det 4-5 km av ren berg och dalbanelöpning där utförslöporna sliter minst lika hårt som backarna, det är där man ska ha sinnesnärvaro nog att spela det lite coolt... Aja, hur det går får vi väl se.. Kul ska det bli i den förmodade lervällingen.

Idag ska det fixas gels, städas och laddas med Tortellini och pesto...

Av Johan - 23 september 2010 08:47

Sådär, torsdag och två dagar kvar till Lidingöloppet, metrlogerna utlovar ett sjusärdeles skitväder. 5-10 grader och regn, skrämmande likt 2007 års upplaga av loppet, kan inte säga att det störde nämnvärt den gången undantaget att man såg ut som en lerfarbror när man kom i mål, vilket jag skiter fullständigt i! 5-10 grader är i det närmaste idealiska förhållanden för långdistanslöpning, så egentligen ska det inte klagas...

Så nu matas kolhydraterna in, inte för att jag kör någon hardcore kolhydratladdning men det blir pasta/ris-måltider 2 ggr/dag, detta i kombination med grovt reducerad träningsmängd/dag gör ju att per automatik det blir en form av kolhydratuppladdning utan att behöva trycka in pasta i bästa Michael Phelps anda... Att sedan pasta är en klockren föda som jag skulle kunna leva på 7 dagar i veckan gör ju inte saken sämre.

Idag tänker jag bjuda mig själv på mkt lätta 5-6 km med några koo inlagda, för att få speeda benen liiite....

Av Johan - 22 september 2010 13:44

Jaha, onsdag till träningsarkivet, idag blevdet ett mycket lugnt pass i solskenet på lunchen, upp längs Svartån till Hovdestalund och sedan samma väg tillbaka, totalt 6 km 29'. Kan inte säga att jag hade nå´n klockren känsla i kroppen, känns nästan som det ligger nå´t skit i systemet. Men det kan likväl vara pre-tävlings-hypokondrin som spelar mig ett spratt, det brukar ju aldrig kännas bra när man lättar på träningen inför tävlingar.

Körde lugnt, nå´t som är jävligt svårt emellanåt, att springa fort är inte direkt svårt att man sedan inte alltid matchar en måltid på intervall är en annan sak. Men det är inte svårt att trycka på, att hålla tillbaka farten det är svårt... Idag lyckades jag bra. Btw, Kjell-Erik Ståhl hade aldrig hållt tillbaka likt mig, jag sprang fööör sakta... I jämförelse, men så var dom hårdare och bättre på det glada 80-talet (hoppas alla läst den fina artikeln om honom i nya Runners World).

Spännande diskussion om stenåldern med Melker vid middagsbordet igår... Den stora frågan som kom upp var:
-Pappa, vad torkade dom sig med i rumpan på Stenåldern?
Lätt ställd så fick jag ur mig:
-Med löv och gräs kanske...
Melker replikerade:
-Nej, dom torkade sig nog med snö...
Så nu vet vi det på Stenåldern var det nog alltid snö, iallafall runt toalettfacilteterna...

Av Johan - 21 september 2010 19:58

Idag var en sådan dag, sprang dom två kortaste distanspassen jag gjort på länge idag. Givetvis på grund av att jag inte vill tära på kroppen inför Lidingö på lördag, var en seg känsla både imorse och på eftermiddagen, 5,9 resp. 6,1 km blidde det...


Tyvärr kunde jag konstatera att min bästa tävlings/intervallklocka blev kvar i Stockholm på hotellet efter förra helgens tävling... Inte helt klockat om man så säger då jag inte är fond av att köra banpass och tävlingar med GF405:an... Blir till att jaga ny vad det lider...

Presentation

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4 5
6
7 8
9
10 11 12 13 14
15
16
17 18 19 20 21
22
23
24 25 26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2011
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards