As inspirational as ever....!

Det var väl ungefär vad jag gjorde på lunchpasset idag, på programmet stod idag en snabbdistans om 7 km i progressivt från tröskelfart. Men för att få lite mer volym i dessa pass så ska jag köra en längre uppvärmning, så jag körde först 7 km i behaglig fart (c:a 4:20-fart) sedan snäppade jag upp farten. Hamnade i sedvanlig ordning för snabbt och det tog nog nå´n kilometer innan jag hittade en acceptabel nivå, sedan flöt det helt okej, kunde trycka på lite extra dom sista två kilometrarna, totalt (enligt Garmin) 7 km, 24:29, vilket ger 3:30-snitt. Kan mycket väl stämma, men som så många gånger förr så tycker jag kanske att fartkänslan inte alltid stämmer helt klockat mot vad Garmin säger. Hur som helst så är den ett oumbärligt verktyg om man tolkar datan med en viss nya salt. Har gjort många snabbdistanspass där jag försökt matcha mig mot en tid från klockan som jag borde klara och bränt mig helt, därav min lilla skepsism. Nu blev det ett sidospår, helt klart.

Hur som helst, om jag jämför mot mina första snabbdistanspass förra året så ligger jag avseevärt mycket bättre till, kunde jogga ned 2,5 km och summera upp 16,8 km på lunchen... Detta att addera till morgonlufsen till jobbet om 6,4 km och man får en jävligt solid träningsdag.

Och det där om att springa hem och tillbaka, jo mitt snabbdistanspass passarade bara en kilometer från vårt hus... Därav rubben, ibland är det svårt att sätta rubriker....

Recollections, a flash from the past. Har länge klurat på att få till den här bloggposten men det blir aldrig av, mest för att den inte skildrar en aktuell händelse och då får den stå åt sidan för det som de facto händer här och nu… men here we go!

Back in the days vi talar i min ungdoms dagar, säg när jag var 18-20 år så tävlade jag faktiskt som trogna bloggläsare kan minnas för Hallstahammars SK i löpning. Många var dom dagar man rattade bilen till Hallstahammar för att träna med dom äldre genlemännen som hade X antal maror under 3 h under sin skalp, nå´t som i min värld då var bortom allt förstånd.

Jag minns långpassen på söndagsförmiddagarna och jag kunde inte för allt i världen förstå varför vi skulle springa så infernaliskt långsamt i början och så fort jag kände igen mig och kunde vägen tillbaka till klubbstugan så satte jag av i min egen takt. Att man skulle springa långsamt fanns inte riktigt på kartan på den tiden. Lik förbannat har jag ett minne från en klubbträning från den tiden när jag inte var lika kaxig, min egen intervallträning på den tiden bestod enkom av backintervaller och att all distans gick i den snabbaste fart jag hade i kroppen för dagen, i efterhand inte ett kanske klockrent upplägg eftersom jag blev lite bränd på löpningen på den tiden. Hur som helst över till minnet, det skulle köras 2000-ingar på en grusväg, ett plågsamt minne visst jag klarade av att hänga med men 2000 meter kändes som en evighet….

Sedan har jag ett skarpt minne av det enda ”banpass” jag gjorde på den tiden, nu vet alla att nå´n regelrätt tartanbana aldrig existerat eller existerar i Hallstahammar utan det var på en gammal fin Idrottsplatsbana (Trollebo IP) mest troligt var att varvet inte var 400 m heller. Det var inte mitt bekymmer den gången, det var en av dom få gånger jag hade en tränare på plats som hade koll på varje intervall och således tid. Varje intervall kändes som en evighet och jag minns det som extremt plågsamt och jag minns även dom stora orden efteråt: ”Där körde du under 3:30-snitt”. Vad jag kan har kört har jag ingen koll på (800-1000 m gissningsvis), bara att det inte var alltför många repetitioner max 5 st…

Sedan kan man ju leta ännu tidigare löparrecollections som när jag började med mikna första löprundor ihop med farsan i mina tonår till den dag jag uppenbarligen sagt: ”Nej, nu springer jag hem!” och så hade jag sprungit ifrån honom och hem. Har inget klart minne av just den grejjen, men säkra källor säger att det gick till ungefär så. Det har jag nästan lite dåligt samvete för idag… Samtidigt som jag hoppas att den dagen ska komma när Melker eller Folke gör samma sak för mig, men dom ska få kriga för det…!

Sådär mittemellan två tuffa dagar kan det lämpa sig med en lugn dag och då talar jag inte om hemmafronten. Där är det ständigt full fart främst på Folke som är drillad i konsten att absolut dissa orden "Nej" samt "Aj, aj, aj". Med en oändlig energi tar han sig in i kyl, frys... Så det är minst sagt full rulle där.

Men nog om detta som egentligen är livet och över till träningen som ju bara är en del av det, som förvisso dock spelar en stor roll för mig. Aja, nog dravlat idag var det en lugn dag och det blev lugna 7 km, kändes väl helt ok, lite sliten i vaderna faktiskt men annars rullade det bra. Avslutade passet med en ny grej för mig att köra - sprintbackar, körde upp mot Djäkneberget. Tog i runda slängar 10-12"/backe och jag körde 4 st med full lång vila 2' inkl. promenad nedför backen. Full fokus på hög fart och bra teknik, kändes bra!

Djäkneberget i höstprakt, nu var jag inte riktigt så här långt upp idag men nästan...

Annars inte mycket, bara ladda inför morgondagens snabbdistans...

Så var det tisdag, sedvanligen känd som dagen vigd åt kvalitetspass nummer 1 för veckan, idag var inget undantag. Dock startade dagen klart tidigare med dagens första pass, efter sen dagislämning så sprang jag ned till jobbet (raka spåret) 6,3 km på 29', det var bekvämt för benen en behagligt lugn fart för att spara kraft för lunchpasset. Dock var det sjukt obekvämt då jag var tvungen att få med tonåringens cykelhjälm ned på stan så jag hade den fastspänd på ryggsäcken. Givetvis slängde den hela vägen, armpendlingen blev som den blev och hjälmen träffade skoningslöst minst 10 ggr på elektriska knölen (som nu är rätt öm). Så vill man ha tortyr prova detta upplägg...

På lunchen var det dags för snabblöpning, på agendan stod 60' distans med 4 x 1000 m i marafart inlagt. Kändes hanterbart lixxom, dock kommer detta ökas varje vecka både i tid och antal 1000-ingar. Drog iväg i bra distansfart 4:10-fart, sprang förbi Arosvallen då jag klurade på att köra 1000-ingarna där, men där låg frosten hårt så jag styrde kosan mot min intervallraka i hamnen, där man iofs får brottas med motvinden men ändå, efter 20' löpning drog jag iväg på första, kunde klocka in den på 3:24 vilket då var snabbare än målbilden (3:30) trots att jag bromsade mot slutet. Men det är alltid svårt med fartkänslan i början, resten lades in på 3:29, 3:29, 3:28 med lite varierande mellanlöpning i god god fart (c:a 2-3' vilolöpning) efter detta stundade 15' distans till innan jag var åter på jobbet efter 14,6 km på 59'. Ett bra pass med en god känsla rakt igenom.

Snabbskorna som fick gå idag, Puma Complete Roadracer 4.... Sannolika maraskor i maj nästa år...

Efter detta bara på återhämtningen, först en bit choklad för att snabbt ge kroppen energi som den snabbt kan ta upp innan mat stundade efter duschen. Förmodligen ett flertal som oppenerar sig mot choklad som första återhämtningskäksval, men det har funkat för mig efter kvalitetspass/långpass i många år, istället för att köpa svindyra energibars.

Imorgon blir det en återhämtningspdag med bara ett pass, vill inte fresta kroppen för hårt denna uppstartsvecka, i normala fall hade en återhämtningsdag inneburit 2 pass och en totalvolym för dagen på 15-25 km, inte imorgon... Blir enkom 40-45' distans på lunchen. Sedan snabbt igen på torsdag...

...Kan ju te sig lite olika för oss alla, för min del var det att finna lite info om kommande tidens träning i mailboxen, det räcker för mig.

Men i mailboxen blir ingen löpning gjord så jag betade av kylslagna 8,2 km hemifrån till jobbet vid sjutiden imorse, lite isigt och tjyvsläppigt på sisna ställen och tog det riktigt lugnt nedför den långa backen vid Hovdestalund, vore ju trist att skade sig genom att dra på arselet på grund av ishalkan...

I eftermiddag styr jag kosan hemåt löpandes också, något kortare och sedan är iallafall planen att damma in 20' styrka när barnen lagts till kojs...

Beställde en ny bok i lördags också, med tanke på New York Marathon om två veckor så är den högaktuell.

Den borde komma i veckan, ska bli kul med lite ny läsning med tanke på hur snabbt jag slukar dessa böcker så blir det väl ett kort nöje, men, men...

Sedan tror jag väl kanske inte att Meb står en chans att försvara sin titel från 2009. Jag tror och hoppas att Haile kan triumfera hem sin första seger på sin första start i New York. Givet är att Macbooken kommer streama loppet åt mig den 7/11...

Eftersom samfälligheten hade städdag så bled det tidig träning (för att vara helg) idag, kom ut runt åtta-tiden och harvade runt två varv i Trollskogen, faktiskt med träningsvärk från gårdagens löpning och i ryggen från avverkning av stubbar... Men det rullade helt ut fick ihop 8,1 km på 37' på morgonkvisten.

Imorgon kan man väl säga att första grundträningsveckan börjar på allvar med löpning t/r jobbet, inte på full volym dock kommer inte göra några längre omvägar för att jaga kilometer inledningsvis och kommer säkerställa återhämtningen denna första vecka med att bjuda på en helt löpfri dag. Tisdag anar jag att första kvalitetspasset är på gång, får se om coachen har hittat på nå´t nytt inför denna säsong annars är det 4 x 4 km progressivt.

Nu soffa, digge och cola och försöka lösa ett elrelaterat problem...

Sådär då kan man konstatera att träningen inför säsongen 2011 är igång! Kom ut i förmiddags och kunde väl kanske inte casha in det där klockrena höstvädret jag ville ha, men det var nära nog vindstilla och ett par plusgrader mycket mer kan man inte önska sig i slutet av oktober i Sverige.

Körde rundan runt Hökåsen idag, blir dryga 11,6 km som avverkades på runt 50', kändes lite att jag dragits med förkylning hela löpvilan och kanske inte varit lika fysiskt aktiv som tidigare år. Lite flås kan ha gått förlorad och rätt givet en portion muskulär löpstyrka, men lik förbannat kändes det bra. Gled runt utan att förta mig för fem öre från 4:40-4:05-fart. Och bäst var att det var en grym löpkänsla.

Toppade det hela med planerad 3-rätters hemma, Ceasarsallad mot halloumiost, Mozarellapizza med kantareller och Baklava till efterrätt, toppat med att dela på en flaska Gnarly Head... Imorgon blir det ett nytt distanspass, tills dess soffan!