Igår på bussen hem från jobbet blev jag varse vikten av att ha nödproviant till hands i ryggsäcken, tyvärr hade jag ju inte detta. Drabbades av jordens energitorsk när jag sjönk ned i bussen, alla som varit med om detta vet vad jag pratar om. Tyvärr hade min matlåda igår inte riktigt matchat energiåtgången från lunchpasset, något som dessvärre upptäcktes försent. B-plan? Hoppa ur bussen och köpa nå´t på en mack? Nah, ingen option då barnen skulle hämtas på dagis. Bara bita i det sura äpplet, lyckligtvis fick man annat att tänka på när man scoopat upp barnen och jag kunde ta mig hem där min kära sambo hade maten klar... Två stora portioner pasta fixade saken... Så rådet må vara att ha nå´t litet medpackat som nödproviant just in case!

Idag då, jodå det har tränats, eftersom det skall bowlas med jobbet efter utstämpling så var ryggsäcken megapackad när jag sprang till jobbet (gissningsvis 3 kg extra) klart oskönt åt benen även om jag sprang sakta, 6,4 km som tog mig typ 30 minuter. Lunchen vigdes även den åt löpning, denna gång utan ryggsäck, skumt vad den kan göra åt tempot, löst och ledigt 20” snabbare/km, förvisso gör ju tidpunkten en del också. Tog mig runt 13,7 km på ganska prick en timme... Såg ut som Wassberg med frost i skägget efteråt, men det var det värt!

Tankade upp ordentligt, annars har jag nödföda vid tangenbordet, Hemköps sämsta billiga mjölkchoklad... Smakar som den kostar, men innehåller snabb energi.

Where the grass is green osv.... Imorse när jag vaknat hade det frusit på över natten och allt slask som kom ned igår hade förvandlats till en festlig ishinna på asfalten, inte på nå´t vis idealiskt för löpning direkt. Beslöt mig ändå för att gruset man vräkt på vägarna formodligen skulle ge tillräckligt fäste för att kunna utföra lunchens kvalitetspass utomhus istället för på band. Morgonlufsen till jobbet om 7 km bekräftade bara att det bitvis var snorhalt, sprang lugnt för att konservera så mycket kraft som möjligt till lunchpasset och för att inte obönhörligen braka i backen...

Kunde avverka ett gäng produktiva timmar på jobbet innan jag stämplade ut och kom ut i skönvädret och här är jag inte ironisk, i det närmaste vindstilla och solsken och en temperatur kring nollan... På agendan stod 6 x 1500 m med c:a 2' PJ, farten ungefär som förra veckans 8 x 1000 m, hanterbart? Japp... Värmde 4 km innan jag kickade igång, dom två första gick på hyggligt underlag och landade (enligt Garmin) på 3:30-fart. Dom resterande 4 st var både präglade av en del sega motlut och bitvis jävligt halt väglag, därför är jag riktigt nöjd med att dom låg mellan 3:33-3:30 också trots att jag i det närmaste fick gå genom vissa tvära knixar där det var isgata... Ett helt klart bra pass och in alles 18 km på lunchen...

Men not quite Paradise City... mer som november-Västerås!

Skådeplatsen är ett pitoreskt hus i Västerås, den store hjälten ligger på alla fyra framför värmepumpen och slangar algblommat radiotorvatten genom tre ihoptejpade sugrör, oönskade smakprov spottas snabbare än snabbt ut såklart. Får ni en bild? Jag får det och jag var även med om det fullständigt absurda igår, ett nödvändigt ont med målsättningen att förebygga en vattenskada i tvättstugan.... Med andra ord en inte så rolig söndagskväll, men till sist var det hela så absurt så att när jag slagit av värmepumpen och radiatorvattnet slutat flöda kunde jag bara skratta åt det hela... Min eviga förhoppning är att problemet är löst nu när jag kommer hem i eftermiddag annars stundar en osedvanligt kall dusch efter vad jag befarar kommer att bli ett osedvanligt blött och kallt distanspass...

Det har väl inte undgått någon att det är krumt novemberväder ute idag å det grövsta, sånt som får en att önska att man bara fick ligga i soffan hela dagen med en god bok... Dock är verkligheten en helt annan, morgonen inleddes med 11,6 km till jobbet i ett tilltagande regn, inte alltför sliten i påkarna men med ett tjock bok i ryggan blev det tungt ändå... Blir som sagt (skrivet) en repa hem om dryga timman också, för se hur behagligt det blir...

Sådär, då var veckan till ett slut träningsmässigt. Blev en vecka med 132 km totalt, helt okej med andra ord. Kunde avsluta veckan med ett fartlakspass på 100' som gav 23,2 km totalt... Skulle egentligen sprungit 10' kortare men en smärre misskalkyl av sträckan gjorde att det blev så, inte för att det gjorde nå´t direkt... Var ju uppe i 90' redan förra helgen så det var egentligen en naturlig utveckling... Dock oplanerad! Hur som helst, insprängt var 3 x 5 x 75/60", kändes bra, benen rappa och farten kändes ok, snabbt och kontrollerat... Tider i all ära men ibland måste man kolla lite på vilken känsla man har i löpningen, på sistone tycker jag att det känts som jag haft en klockren känsla (idag inget undantag) när jag kommit upp i fart... Springa fort är en sak, men att springa fort med god teknik och hållning är nå´t annat och synnerligen nå´t att eftersträva... Idag kändes det bra på den punkten, nu kan jag inte så mig själv såklart... Men lite innbillar jag mig att mitt idogna styrketränande under året iaf ska ha gett mig nå´t på den punkten. Aja, nog om det.... En bra vecka gör inget marathonlopp... Det är egentligen bara att blicka fram mot nästa vecka redan... fast...

...Först lte fars-dags-fika inom kort..!

Eller inte? Jodå, då sambon befunnit sig på Sveriges regnsida (Göteborg) så även idag så var löpning inte alternativ idag tyvärr.. Föredrar inte dagar med total löpvila egentligen och är jag djupt in i träning så planerar jag sällan för sådana, känner jag mig sliten springer jag 6-8 km lätt som "vila" det är att föredra. Dagar med hel löpvila brukar naturligt infinna sig i vardagsmönstret ändå ett par grr/år där det inte funkar att få till det helt enkelt, så det är helt enkelt onödigt att planera för dessa... OM det inte ska formtoppas inför ett maratonlopp, men då är det en HELT annan grej.

Nåväl, idag var en oplanerad löpvila, som jag förvisso visste om i förväg, dock indikerade benen igår att det vore på sin plats med en lite lugnare dag. Fick iaf in sprintbackarna i gårdagens hemlöpning om 6,8 km underlaget tillät det.

Till dagen då, i träningsväg inte mycket 22' styrketräning efter lunch... Annars fika i Sura, en Melker som blev dålig och kräktes på centralstationens parkering indikerade en rätt dålig kväll, förhoppninsvis blir det inte värre än så... Men man ska väl inte ropa hej ännu, men ändå... Jag taggar för att springa lite längre imorgon medelst ostbågar och cola i soffhörnet...

Igår hanns det inte med att plita ned nå´t blogginlägg ty det var så hektiskt på jobbet att till och med lunchpasset kändes stressigt. Nu fanns det kanske fog för att det skulle kännas stressigt, med tanke på det minst sagt suliga vinterväglaget så gjorde jag slag i att få start på ett gymkort snabbare än snabbast och kunde få nyttja löpbanden på ett centralt beläget band. Tyvärr tar det ju sina minuter att promenera dit och svida om och sedan ytterligare 10-talet minuter till lite byrkrati och några fler minuter att bli vän med bandet, eller det är en överdrift då jag löpt så lite på band kommer det nog ta sin lilla tid att bli vän med bandlöpning.

Hur som helst lunchpasset (som givetvis hade föregåtts av ett morgonpass om 7,3 km) bestod i en snabbdistans på 9 km, inledde med 5 km lugn löpning innan jag vred upp farten på bandet. Mitt senaste försök till snabbdistans på band resulteradei epic fail då, min ovana vid band, lätt okalibrerat band osv fick det att bli snuskjobbigt vid en fart jag borde vara fullt förmögen att hålla rätt länge. Därför valde jag att inte dra upp bandet för snabbt, första 3 km i (enligt bandet) 3:40-fart, sedan höjde jag gradvis och sista 3 km gick från 3:30-3:18. Kändes fullt kontrollerat rakt igenom.

En reflektion är dock att mina ben blir mer slutkörda på band än om jag skulle löpa motsvarande fart på asfalt/bana. För flåsmässigt under passet igår var det helt lugnt, kändes knappt besvärat ens på slutet när farten låg på 3:20 och snabbare och puls överskred knappt 170... Däremot är det skumt att benen får slita mer, nu är jag en rookie i det hela, men kan det möjligen vara så att bandet tvingar till en högre stegfrekvens än vid asfaltslöpning och därav resulterar i detta fenomen... Eller så var bandet inte helt ok kalibrerat, inte helt omöjligt lixxom!

Hur som helst en räddare i nöden och gymkort kommer skaffas där så man kan dunka på snabba pass där om snön gör det svårt i vinter.

Imorse var benen kapitalt slitna när jag sprang 11,4 km till jobbet, blir 6-7 km hemåt också, möjligen inklusive sprintbacke om det är bra underlag i "min backe", annars är det poänglöst att försöka. Imorgon blir av naturliga skäl en vilodag, då det inte kommer funka att träna, benen kommer nog vara tacksamma ändå och orka springa lite långt på söndag.

Ikväll - The Dark Knight i DVD´n, lite styrketräning, sedan ostbågar i soffan...

Ok, löpningen hem igår var ju tänkt att bli en lugn och behaglig historia, men när jag stack ut huvudet genom dörrer fann jag 10-15 cm nysnö och en minst sagt obehaglig vind, att ta sig dom 6,8 km hem tog 33' en kväll som den igår och underlaget var skrattretande.

Imorse fick jag starta med att skotta av hela garageuppfarten hemma vilket tog 45 minuter och löpningen till jobbet blev klart kortare än tänkt 7,4 km hanns med, får bli lite längre ikväll istället.

Även om det var vackert och så med snö på träden fick jag dock obehagliga vibbar från förra vintern av det hela, då underlaget även imorse var helt sjukt svårlöpt, spåriga cykelbanor, dock tror jag att jag löpande tog mig fram snabbare än dom få stackare som slirade på cykel.

Aja, nu får vi väl se vad det kan bli av morgondagens planerade snabbdistans på lunchen, med rådande underlag kan det bli intressant...

Efter en gårdag som skramlade ihop över 21 km (fördelat på två pass) så var det med fasa jag skådade nyheterna igår kväl. Snökaos var utlovad, gah! Coachen hade levererat ett mysigt pass för lunch om 90' löpning med 8 x 1000 m insprängt, lagom trevligt att utföra i snömodden.

Så idag tog jag min lunch tidigt, väldigt tidigt eller så fort jag såg att snön började falla så jag skulle kunna beta av passet på så hyggligt underlag som möjligt. När jag kom ut var egentligen inte snöfallet det värsta, för det klingade tillfälligt av, men en brutal motvind. Tänkte snabbt att jag skulle förlägga passets första 30' in i vinden för att få vända upp och få tusingarna i hygglig medvind, lite samma teknik som att segla, kan jag tänka mig? Dock kostar löpning in i motvinden på en del oavsett om man springer lugnt (4:30-4:20-fart), kunde hur som helst kasta igång med tusingarna, dom rullade på bra allesammans, dom två sista blev lite lätt plågsamma due to tilltagande snöfall och tilltagande vind, fick ta en alternativ rutt för att få ytterligare vind i ryggen. Hur som helst landade nog alla på ett snitt just under 3:30 (dvs helt i sin ordning). Sista 15' tillbaka till jobbet var dock nästan värst, för att ens ta mig dit var jag tvungen att springa rakt in i vinden och snön som slog emot som småspik i ansiktet. Ett klart härdande pass på 21, 6 km.

Blir mkt lugna 6-7 km hem senare i eftermiddag också... Sedan är en bra dag lagt till handlingarna, i träningsväg åtminstone!