Idag sådär dagen efter Stockholm marathon-tittandet längs Stockholms gator som innebar dryga 5-6 timmar på stående fot jagandes Folke så skulle det köras banintervaller... Due to Amerikansk Fotbollsmatich på Arosvallen mitt på dagen kände jag att morgonen var bästa tiden på dygnet för detta pass... Kom iväg bara timman efter frukost och kunde köra igång med intervallandet 09.30 egentligen för tidigt, men vad gör man inte...

Coachen hade skissat upp 2 x 12 x 400 m, med 100 meter joggvila, kände redan efter 3 st att kroppen inte var på och kunde inter återhämta sig tillräckligt för att hålla målfart... Frenetiskt skissade jag i mitt huvud efter en lösning som skulle ge något men som mina inte tip-top ben kunde utföra... Resultaten blev följande 2 x 5 x 400 m, 100 meter joggvila, 2' serievila kunde ligga mellan 73-75" tappade i slutet upp till höga 75", detta följdes av 2 x 5 x 200 m, 200 m joggvila 2' serievila första serien 2:30 efter andra, här kunde jag ändå hålla 34-35" (inte flaming speed men helt ok iaf). Sedan kom utmaningen en 800-ing, trampade igång med rätt stumkörda ben och det kändes som jag joggade, förvånad såg jag 71" efter 400 m, kunde stumna lite mer på andra varvet men fick åndå 2:23.9 på den, kändes som det ändå blev ett bra pass där det bästa gjordes av situationen istället för att bittra ihop sig över att ursprungsplanen inte höll...

Följde upp med 8,2 km distans på eftermiddagen och kunde landa på 12 mil denna veckan...

Hur var det då att se maran från sidan, inspirerande, kul men mest av allt jobbigt, där och då ångrade jag mitt beslut bittert och hade kunnat ge en del för att fått vara en del av det hela... Samtidigt vet jag att mitt beslut är rätt, men där och då kändes det mest jobbigt, så jag är redan så jävla taggad inför 2011 och utan tvekan så är ju maran mitt långsiktiga mål med allt detta jag gör i år...!

Imorgon nya skor...!