Phew... det här har varit en vecka utan dess like och en vecka jag inte vill vara med om igen och sannerligen en vecka jag knappast önskar min bittraste fiende (om jag nu hade någon). Svininfluensan gjorde allt det som utlovats i stort sett och jag har nog inte varit så sjuk på många, många år. Toppa det med att hela familjen i övrigt sånär som på min kära sambo också var sjuka så var det en rätt skum situation. Att sedan Folke i måndags blev så dålig att han och min sambo fick tillbringa tre dagar och två nätter på sjukhus var heller ingen kul sits... Fick frågan på jobbet om man inte måste ha varit riktigt orolig över lilla Folke då. Och som jag svarade så hann jag faktiskt aldrig tänka på det viset, för samtidigt som jag själv var som sjukast på måndagen så hade jag ändå två andra här hemma att ta hand om, förvisso var Melker då redan frisk och ville såklart ha min uppmärksamhet, men med 40 graders feber var det svårt att tillgodose hans behov... Bissart nog vände även allt på måndagskvällen och febern började gradvis släppa och i skrivande stund så är det feberfritt i två dagar nu...

Folke är hemma från sjukhuset och idag är första dagen han rört sig, smilat och varit som innan Svininfluensan (för ja, tester på honom på sjukhuset visade att det var vad han hade och vi andra med 100% sannolikhet hade). Så jag ser med tillförsikt framemot en helg som ser något ljusare ut än den förra...

Och jag har även börjat kunna tänka i termerna löpning igen, visst jag har tänkt på löpning dagligen under sjukdomsperioden också, men nu känns det lixxom som det inom de närmaste dagarna också skulle kunna vara fysiskt genomförbart vilket är hett efterlängtat, jag lovar... Sen får vi se vad kroppen är för en spillra av sitt forna jag... Men jag tyckte den svarade upp bra när jag cyklade t/r till jobbet idag iaf... alltid något...

Nu House på DVD, cola och... japp them digestives...!