Nattlig bloggpost efter överskottsenergi från att bränna hem 16 mil från vad som borde benämnas med Trosas slogan - världens ände, nämligen Norrtälje. För mig har Norrtälje varit ett namn på en skylt och min bild av det har varit en grå betongort, vilket var helt fel... Mera av en idyll, och det var här som det skulle löpas Roslagsnatta 5 km, hade startat dagen med en benväckande 3 km jogg imorse för att toppa med ett par timmar på stranden. Nåväl till vad den ska handla om nämligen loppet, kände mig rapp på stegringarna innan, klar skillnad mot i tisdags... Pistolen ljöd för start och iväg var vi, helt tempoblind var man såklart, försökte lägga en broms ändå och inte ryckas med alltför fort. Fick tidigt Staffan i rygg och vi plogade på, strax efter 2 km gick Staffan upp och körde och även Cedden kom förbi. Lämnade ett glapp på 2-3 meter till dom i den ynka klättringen upp mot centrumdelen av loppet... Lyckades täta den hyggligt när det blev platt. Men i utförslöpan ned mot Societetsparken så blev det ånyo en lucka som blev något större än sist... Mierda och vid dryga 3,5 km klubbade benen något också, men ut på slutkilometern är det hur grisbart som helst. På gräspartiet plockar jag in på Staffan och Cedden och ut på gruset med ca 500 m kvar är jag om, trycker för allt man är värd. Och då kommer Cedden tillbaka igen och även Staffan, jag försöker förgäves musta ur ännu mer, men det finns ingen 200-ing på 30" att plocka fram idag. Får se mig slagen och blir 10:a i loppet på tiden 16:05... Vi plockade folk genom hela loppet också om jag glömde nämna det. Oavsett vad var det ett riktigt bra besked och förmodligen min snabbaste landsvägs 5:a nå´nsin. Och med bara 2 v. med kvickhetsträning så är det bra... Riktigt nöjd är jag... japp!