När jag stod och stretchade efter dagens andra pass som blev 8,5 km hem från jobbet på 38' slog det mig, något som jag iofs kanske allaredan visste: fan va det är fruktansvärt skoj att springa på bana, både på träning såväl som på tävling. Men att man skulle göra det är långt från nå´t som var självklart, jag vet inte vad jag trodde att alla dessa löparbanor användes till, men inte var det möjligt att jag skulle träna på bana och än mindre tävla på densamma. Hade jag inte gått med i FKS -06 hade jag nog ännu vandrat runt i ovetskapens töcken, för trots att jag redan innan tävlade och tränade ganska flitigt så var allt på landsväg... Minns med fasa första gången jag äntrade tartanen på ALJ-Open -06, vilsen som få, 10 000 m, 25 varv ok, så långt kan man vara med. Men var sen då? Noll koll på hur många varv en kilometer var, ok med lite smartness och mindre nervositet hade jag ju kunnat räkna ut det... Och inte blev det nå´n brilliant premiär heller, öppnade säkert över den egna förmågan och fick sedan döhåll... Men det är ju egentligen en annan ståry. Svårt att säga vad som är så skoj, men det kan vara det rent konkreta, man vet tiderna, distanserna är exakta och bantider kan jämföras rakt av på ett sätt landsväg och terräng inte kan göra, sen kan vi ju alltid diskutera det monotona i det hela... Men det lämnar jag därhän. Det är kul och lika skoningslöst mot en idiotöppning som faktiskt kan överleva i andra typer av lopp, men på bana finns inga backar, ja inget ändrar löprytmen, har man dött så är det i 9 fall av 10 oreparerbart... Man ånyo ack så jävla kul. Vad ska man säjja, massa dravel jag tänkte på som handlade om löpning så det måste ju rinna ut på bloggen som just handlar om löpning.

Imorrn har det som sagt ordinerats upp lååånga intervaller, 3 x 4 km är planen. Hoppas underlaget tillåter det, annars får det bli bandet och dess okalibrering ändå, väskan är packad för alla eventualiteter, oja, needless to say. Morgonlufs från dagis till jobbet också först såklart... Och sovmorgon imorrn också.

Ny dag, nya halkiga tag eller vad man ska säga. Vintermisärvädret har nu förändrat allt från slask till fryst slask, vilket gör vissa av mina löprundor bättre lämpade för skridskoåkning än just löpning. Detta faktum till trots avverkades morgonens pass från dagis till jobbet, yes fortfarande 6,4 km på strax under 28' med 4 x koo när jag väl var downtown där det var isfritt och bra.
Om dryga två timmar stundar dagens andra pass, ren distans det också, en eller par kilometer längre dock. Morgondagen är det uppdukat med lååånga intervaller... Och jävligt mycket jobb.