Ibland (ofta) är jag hemskt glad att det är två personer som lägger sig i min träning, den ena är givetvis coach Walker och den andra är min kära sambo som likt få kan bromsa mig emellanåt. Idag är inget undantag, efter en febernatt men feberfri dag igår (om än med lite tupplurar) var jag i min värld klar att träna igen. "Det vore väl idiotiskt att riskera något" var kommentaren jag fick... Svart på vitt klart att det vore, bara det att man inte alltid ser så klart själv, tack, tack! Och när jag nu sitter här med en extra vilodag inser jag att beslutet är helt rätt. Dels kommer jag ge kroppen en bra chans att få ut eventuella rester av vad det nu var som däckade mig, plus att kroppen efter en slö halvsjuk dag ofta behöver en dag att bara vara på fötterna får att komma igång, sedan kommer jag vara enormt taggad till morgondagens pass också... always something! Order från coachen utgick att ingen mer kvalité kommer brännas av i veckan med tanke på sjukdomen så det blir bara distanseri i helgen. Passar ypperligt då det ska hängas tapeter också.... Äntligen ska jag få nöjjet att göra något svart hemma! "I see a red door and I want to paint it black".