Ska man försöka skriva nåt vettigt om dagens lopp? Det e väl lika bra det. Efter att blivit inkvarterad hos herr Sander och hans familj och fått ladda med lysande pasta buffe och kladdkaka kvällen innan var jag optimistisk även om vinden ven och regnet piskade när vi vaknade på tävlingsdagen. Vi tog oss till starten och vips var klockan 11 och starten gick. Min förhoppning var att finna en rygg bland halvmara löparna som höll min fart (3:40) men varje gång jag kom ikapp en klunga var farten för långsam så jag fick köra på. Ut mot vändning blåste det motvind som nådde sitt max precis innan vändning där det var som att möta en vägg, iaf med västerås mått mätt. Men det gick hyggligt enligt plan och efter vändning fick jag vinden i rygg o farten blev stadigt under plan in mot varvningen och sen var det ut i motvinden igen. Räknade med att få ta lite lusiga km ut mot vändningen men det flöt bra men vid 33 km var det bara som nån sög ur all energi. Och för att inte sumpa allt så beslöt jag att strunta i att kolla tiden för min motivations skull. Har nog aldrig upplevt att bara dö så det var stundtals som att jag knappt kunde ta ett steg. Men jag skulle aldrig börja ge mig möjlighet att bryta lopp. Med facit i hand så kan en stor faktor i det hela var dåligt energi intag under loppet. Ska utveckla det mer nån annan gång när jag inte skriver på mobilen. Målgången är en befrielse, vinner iaf loppet på 2.39:54 och med lite distans kanske jag kan bli nöjd med det oxå. Herr Sander vann för övrigt halvmaran på nytt pb och blev därmed svensk mästare i sin åldersklass, grymt. Över and ut.

2.39:5X blev tiden och jag vann. En vacker dag ska jag skriva en rad om att köra solo 42 km i motvind. Och hur kass jag e på att förse min kropp med energi under lopp. Jag ser en röd tråd.