Dagen börjar med ett lätt morgonpass som jag är ytterst nära att hoppa över till förmån för att sova någon timma extra. Nu blir det inte så, hittar en ny morgonjoggsrunda som inte var av det mest inspirerande slaget men ändå omväxling.

Lunchpasset blir enligt min plan terrängintervaller, det blir ett återseende med Rocklunda kuperade 2,5 km slinga och som jag redan igår vid löpning genom spåret kunde konstatera så har man lagt ny grus på många ställen och det är verkligen mjukt och tunglöpt. Till råga på allt håller man på att lägger ny i den första sega uppförsbacken så två gånger för jag väja för grävskopan som kommer och ”pistar” spåren. Nu till löpandet då, 4 x 2,5 km med 60” ståvila är det första terrängintervallpasset på evigheter satt till. Benen har känts riktigt sega och mysiga under uppvärmningen, nu är det inte fullt så farligt när man drar på. Svårt dock att sätta en bra pace som inte är så hög att man bränner allt krut direkt. Kommer in på 9:07 på den första, vilket är klart snabbare än jag väntat mig och alltid kommer tvivel, har man sprängt sig på ännu ett intervallpass... Kör nästa det känns som det går segare och långsammare men denna går på 9:04, och de två följande på 9:05 och 8:55... Ganska tvärseg ut på sista men det finns alltid, alltid extra krut att lägga på en sista intervall. Klart nöjd med återkomsten till terrängen då tiderna är i paritet med hur det gick när jag skulle ösa på sista intervallpsset inför Lidingö ifjol, då med klart fler terrängpass i benen. Stolpiga ben staplar tillbaka till kontoret och bombar kroppen med snabb energi...