Ok går händelsena i förväg och börjar rapportera på slött sätt som om det vore semester redan idag. På agendan idag i träningsväg hade coach W laddat upp med 8 x 1000 m med 200 m PJ i progressiv style-e från 10kp fart ned till 5kp, dvs ungefär 3:22-3:12... Det borde ju funka helt ok, iaf i mitt huvud när jag vid lunchtid joggade iväg till Arosvallen. Väl där fann jag arenan fylld med entusiastiska ungdomar som deltug i V-ås Friidrotts ”Sommarkul”, jag fråga om det var ok att nyttja banorna ändå, vilket det var. Banorna hade fått en ansiktslyftning sedan sist, detta inför det stundande SM i friidrott vilket innebar att banorna var helt klockrena, kanske lite i mjukaste laget om man ska hitta nå´t att gnälla på. Körde igång och såg direkt att den första 1000-ingen gick för fort, försökte bromsa upp den men den landade iallafall på 3:14. ”Aja, ingen fara på taket, jag har öppnat för fort på intervallpass för” tänkte jag och fångade upp nästa på mer lämpliga 3:20. Sedan betade jag av dom två följande ned till 3:18. Sedan började benen protestera och löpningen blev skit och sedan följde två stycken på 3:20 varav den sista var jag helt kokt på, beslöt mig därför att lägga ned. Hängde halvdöd över stängslet och satte mig att stretcha lite och jogga ett halvvarv. Under tiden tänkte jag ”Vafan, jag provar några 400-ingar) sagt och gjort kör 3 st 400-ingar på 70” och dom känns ju helt ok, vilket blir det mest positiva jag bär med mig från det här passet. Lärdomar då? Som vanligt vikten av att bromsa första intervallen, vilket jag redan visste iofs, men varför gör man inte så då? Ja säg det... Idag fick jag betala priset för rookiemisstag, men det var kul att springa bana iallafall, antar att mina vader kommer straffa mig imorgon....