...Ofta under långa sävliga pass tänker man på rent litterära epos där man slänger sig med det svenska språket så det står härliga till som man ska skriva på bloggen. När man väl sätter sig och knackat blir den bistra sanningen den raka motsatsen. Varför blir det så? Jag måste bli mindre kass, eller så får jag träna mindre och blogga mer... Även om jag nog föredrar the other way around, så jag får nog leva med att inte vara helnöjd med vad jag plitar ned på bloggen. Kan jag vara överens med mig själv om det? Japp! Fine!

6/2: 10,3 km, 44:43 - Bäckbyrundan lång Lite halvsegt till en början, sedan kanonkänsla, progressivt från långsamt till riktigt bra distansfart mot slutet

7/2: 4,6 km, 21:16 - Sjukhuset via Lillåudden till jobbet Kort bensträckare inför lunchbackarna, med stoor tung ryggsäck, väldigt lugnt och beskedligt

7/2: 9,9 km, 50:15 - Djäkneberget 4 x ca 400 m samt 3 x ca 260 m. Kändes som redigt sega ben idag. Men det funkade hjälpligt ändå, höll upp steget rätt bra ändå.

Blir nå´n form av efterpost detta, efter banpasset i Sätra i tisdags blev det så distanslufs igår, på om man sammanfattar det hela oväntat bra ben faktiskt.
Dagens prioriterade pass blir lunchpasset med backar i olika längd och fart troligen på Djäkneberget, det ska bli riktigt skoj faktiskt... Sen blir det bara lätt och fint inför inomhussäsongens sista lopp i Sätra på söndag. Sen kan man med lite olika ögon se framemot att byta fokus på träningen...

Facit om backarna som hemsökte mitt pass på lunchen, återigen Djäkneberget, backen med den tvära kurvan ännu en backe som är lätt att förlöpa sig i då den är rätt lättsprungen i början men efter kurvan när klättringen upp mot vattentornet startar suger det ordentligt vill jag lova. Kändes redan från den första upp att jag skulle få jobba duktigt idag, att jag sedan valt mina träsko-aktikaste skor som inte direkt bidrar för fem öre till att göra löpning i hög fart så skonsam. Nåväl, lesson learned dom ska bara användas vid helt oprioriterade pass i lugn och sävlig takt framöver.