10,2 km, 45:41 - Jobbet hem via Lillåudden och Finnslätten Rejält seg, riktigt tafflig känsla rakt igenom 

Öppnade nyss min mailbox och fick en skiss om ett kommande pass som ska köras och fann det klart utmanande. Hade jag fått samma pass tilldelat när jag tävlade aktivt ”förra gången” hade jag gått av bokstavligen. Jag minns intervallharvande på Trollebo IP i Hallstahammar så kolstybben yrde, eller så fort gick det nu inte. I den bästa av världar sprang jag 1000-ingar på 3:25, tydligen bra nog för att jag skulle få åka på ett helgläger på löpargymnasiet i Sollentuna tillsammans med andra förmågor skulle vi träna tillsammans med löpargymnasiets förmågor. Vi andra hade redan lagom passerat bäst-före datum för att kunna söka dit och det fanns nog inte ens i min bok. Första kvällen skulle vi köra ett backpass, min tränares tro på mig eller undertro på fantomerna från löpargymnasiet var stor, då han vid gruppindelningen trodde att jag skulle hänga på dom. Aldrig innan hade jag forcerat en sådan backe eller för den delen blivit så ifrånsprungen heller, vet inte vad som var värst att bli ifrånsprungen eller att vara toksyrad halvvägs upp? Helgen fortlöpte och frånsprungen blev man gång efter annan. Vet inte var jag vill komma men det, men kul var det på något vis... för vansinnigt många år sedan!
Oja, Melker sa häromdagen ”Ja vijj ha spjingkjädej”...var kan han ha fått det ifrån? Kanske blir en löpare av honom, vem vet! Vad dagen anbelangar blir det 10 km distans hem från jobbet i afton, lugnt och fint! I väntan på vadå? Jo att få springa hem...!